Månadsarkiv: april 2014

Som ett hål i huvudet, eller Glad Påsk….

De senaste 2 månaderna har ju inte varit så kul precis. Och det som hände idag, det behövde jag lika mycket som ett hål i huvudet.

Hade hämtat sonen från skolan, och vi hade varit på supermarketen och handlat lite, innan vi åkte hem. Körde i godan ro, när helt plötsligt en annan bil landar rätt in i sidan på min bil…DJÄVLAR! Faktiskt. Fasan i sonens ansikte är för evigt inpräntad i mitt huvud. Sen såg jag hela djävla påskhelgen som var planerad med små dagsutflykter med maken fara all världens väg. Sen vart jag förbannad. Fick dock trycka till dörren rejält innan jag fick upp den, och det var kanske tur det, för jag hade mord i sinnet vid det laget. Skitstövlarna i bilen som kört på mig klev inte ens ut ur sin bil, de väntade tills jag kom farande…. Att de var ok hade jag redan registrerat, skadan på deras bil var framtill och inte i närheten av dem.

Jag ringde polisen, och de var där kvickt, vilket jag var glad för lite senare. Det visade sig nämligen att medans jag var på telefon och ringde polisen, så hämtade 2 av de 3 i bilen, sin lilla klan  med pappa Chiefen i spetsen. Och det fanskapet hade mage att kliva fram till min bil medans jag pratade med en polis, och öppna min dörr!!! Jag skrek åt honom att ge fan i min bil och förpassa sig därifrån. Han ställde sig några meter ifrån, och stirrade med mord i blicken på mig, varpå jag stirrade tillbaks med minst lika mycket mord i blicken, och upplyste honom i icke så milt tonläge att ja, jag är en ilsk djävel, vill du se mer av det, eller???? Som sagt, tur att polisen var där, och inte bara för min och sonens skull….

Och tur att jag har helförsäkrat bilen, för naturligtvis har inte lilla damen som körde den andra bilen, någon försäkring. Dessutom är hon på sån där nybörjarlicens, men den hoppas jag ryker långa vägar för hon har uppenbarligen inte hjärna och koncentrationsförmåga nog att framföra ett fordon.  Sen kom det roligaste av allt… Polisen som pratat med dem, kom fram och sa att han blivit ombedd att fråga mig som jag kunde tänka mig att låta chiefens *egen mekaniker* fixa min bil…. Eh, nah, dont think so, Sherlock…. Den vänliga konstapeln höll med mig med ett lättsmåleende, och sa att det var nog det rådet han skulle gett mig också 🙄 Jag förstod senare, av kommentarer som kom från polisen, att det här tydligen är en familj de känner igen som bråkmakare sen tidigare. Och jag tänker definitivt inte ha något att göra med dem, det får polis och försäkringsföretag sköta från och med nu.

Ja, som sagt, det här var inte precis någon lyckad dag. Tur i oturen att vi handlat påskgodis, så sonen och jag kunde ta oss hem och smälla i oss lite tröst… Och ännu mera tur att två av sonens lärare passerade straxt efter det hänt och stannade för att hjälpa oss, och de körde oss hem efteråt.

Konsekvenserna av det här vill jag inte riktigt tänka på ännu, det blir definitivt betydligt krångligare att leva ett tag igen. Jag är trött nu, och ledsen. Jag köpte den där bilen för en del av arvet efter mina föräldrar, och har varit så glad över den, speciellt nu när det varit som det varit med maken. Har ju inte behövt oroa mig för hur jag skulle ta mig fram och tillbaks till besöken hos honom, eller till jobbet, eller någonstans. Men nu tittar jag ut genom köksfönstret, och det står ingen liten svart myra där ute….. Fy fan, rent ut sagt. Jag vet att det bara är materiellt, men jag är så beroende av att ha en bil, vi bor lite utanför och avigt, så det tar en halv evighet att åka kommunalt, om det ens går.

Hujeda mig, inget Hepp idag precis…