One day in time…

Ibland blir dagen bättre än man tänkt sig. Min dag den 20 maj började redan klockan halv fem… för då vaknade jag. Lite väl tidigt, men jag tycker det är skönt att gå upp tidigt om jag inte ska göra något speciellt, bara sitta och skrota framför TV och dator. Lugnt och tyst i huset, inte ens hunden rör sig så dags 🙂 Och idag ville jag ju vara säker på att vara vaken när Matchen började. Sveriges VM-final. Och jag fick se den, live på nätet 🙂 Jag har letat länge och väl, men inte hittat någon web-site som kör live-stream. Man får nämligen inte se vissa program, t ex viktiga sporthändelser på svenska sidor… Det säger *Sorry, but you appear to be in a country that we do not cover* …Nähä nä… det var ju kul. Men skam den som ger sig, och nu har jag en himla bra site att kolla alla sorters sport på 🙂 Och glädjen att se Sveriges Tre Kronor ta VM-guld var stor! Grattis grabbar, vilken match ni bjöd på! Mina stackars grannar undrade nog  vad jag satt och gastade om, klockan 7 på morgonen 🙄

Sen fortsatte dagen lika bra. När jag vart gravid så svällde fingrarna så mycket att min weddingring inte passade längre, och den har sen dess legat i en låda och väntat på att bli lite större. Även om fingrarna gick ned efter att Lilleman föddes för 8 år! sen, så passade den aldrig riktigt mer. Och sen kom det ena och det andra i vägen, och det vart aldrig av att jag lämnade in den för *uttagning*. Men för nån vecka sen tänkte jag att nu djäklar är det snart 10 år sen vi gifte oss, så nu är det banne mig dags. Sagt och gjort, och idag hämtade jag ut den igen, och den passar perfekt 🙂

Och efter en sån här dag så måste man ju ha lite gott att äta. Och det började redan i somras, då när jag inte odlade så mycket… Men odlade squash gjorde jag. Eller marrow, som de kallas när de vuxit till sig lite 🙂 På bilden ser ni en marrow med en tabascoflaska bredvid.

food1

Och när man sen fixat en chicken a la king och fyllt marrowen med, och strösslat lite ost över, så blir det så här mumsigt 🙂

food2

Får man dessutom lite svalt, gott, inhemskt vin till, ja då är dagen i dag en bra dag 🙂 Lite glass på det hela, och jag tror jag kommer att sussa gott i natt! Tur att man är ledig 🙂 

Hepp! från hon som mår gott idag, och är ledig mitt på måndagen 🙂

Uppdate för Hmm 🙂

ring

Hybris?

”whitelady7/Eva says:
May 16, 2013 at 12:09 am
Hmm: Ja, eller så kan jag gå och lägga mig, vilket förmodligen är det bästa alternativet så Good Nite Bubblans alla innevånare, the foreign department is signing off”

Foreign department, minsann ! Mycket skall man höra ! Tror whitetrashladyn att hon
är diplomat ? I så fall borde hen börja hyfsa sitt språk en smula !

Jag släpper normalt inte igenom skitkommentarer, men den här var så rolig att jag måste lägga ut den i alla fall, utan att direkt godkänna den.  Den kommer från ambassaden@dot.com, ip-nummer 217,21,232,237 . Man går alltså in på en annan blogg, tar min kommentar, och går sen in på min blogg, är ohyfsad och tror att det ska släppas igenom rakt av. Det var första dumheten. Sen skriver man *whitetrashladyn*, och ber mig hyfsa mitt språk…. Det var andra dumheten. Den tredje dumheten är att man tycks tro att det bara arbetar diplomater på foreign department…. Sen kallar man mig *hen*, vilket väl mest visar på hur taskig läsförståelse man har. Så fyra dumheter i fyra meningar. Det är till att tro sig vara förmer än andra, minst sagt 🙂

Att det finns små svansar vars livsluft är att försöka sprida så mycket skit de bara hinner med, om andra på nätet är ju ingen nyhet, men jag blir så fascinerad av dessa patetiska människor. Sen sitter de på sina *moderbloggar* och är sweet as i truten…. Vilket ju bara bevisar att de inte är helt omedvetna om vad de gör. Märkligt beteende, minst sagt 🙂

Hepp i cyberrymden! (Nej, jag tror inte jag är astronaut heller!)

Allting har en ände, utom…. maten!

Ja, både sommaren och semestern tog ju slut. Men sommaren fick det vara bra med ändå, månad efter månad utan regn började kännas lite fööör mycket, så det var rätt skönt när temperaturen sjönk till behagliga 20 och regnet kom. Men än så länge är det inte oändligt regn, utan det avbryts med fina soliga perioder också. Semestern var ju förstås för kort, det är den alltid. Men det kompenserade jag raskt genom att ansöka om mer semester så fort jag kom tillbaks till jobbet. Det vete tusan hur det går till, men jag tycks bara få mer och mer semester hela tiden. Fast det är klart, det gör ju inte ont 🙂

Men vi slutade inte äta bara för att det vart en ände på ovanstående. Även om bbq-n inte blir så mycket använd så här års, så finns ju andra alternativ. Crock pot. Eller slow cooker. Min favorit så här års. Man hystar ner grönsaker, kött eller kyckling eller vad man nu föredrar, och sen sköter den sig själv. Puttrar och har sig i timtal, minst 4 men helst runt 8 timmar eller lite till. Och ut ur grytan kommer en härlig blandning av mört kött och goda, perfekt kokta grönsaker. Eller om man nu vill göra efterrätt så går det bra det med. Ingen passning direkt, inget vidbränt, inget över- eller- underkokt kött, ingen risk för brand på grund av för hög värme. Helt perfekt att ta till när man kommer hem på morgonen och sen färdigt när jag vaknar till liv framåt eftermiddagen-kvällen. Annorlunda än grillandet, men lika gott och enkelt. Sånt gillar jag.

För övrigt kan jag meddela att jag överlevt min första jordbävning. Det är ju inte så vanligt med såna här hos oss, vi har mer risk för vulkanutbrott. Men här om veckan slog den till. 4.0 på Richter, 5 km djup. Fast jag sov, och vaknade bara till och trodde det var en ovanligt stor lastbil som for förbi utanför…. Så kan det gå, när man inte vet vad som försigår!

Hepp!

No end to the prick!

Semestern tog slut, men inte sommaren. Man ska ju inte klaga, men det är alltså den torraste sommaren sen andra världskriget! På min dryga 5 veckor långa semester så regnade det ungefär en knapp timme, under en natt… Och innan dess vete f.n när det regnade sist. Man kan säga att det är utfärdat allmänt eldningsförbud i våra trakter av paradiset 🙂 Men visst är det skönt. Det håller sig runt 25-28 grader med en skön seabrease, perfekt torkväder kan man säga om man är so inclined 🙂 Städningen ligger på is, bakning sker mitt i natten, matlagningen består av bbq och glass, och jag är så glad att jag jobbar natt 🙄 Till och med mina skandinaviskt bleka ben har fått en lätt solbränna, och då vistas jag väldigt lite i solen. 

Annars då? Vilka skandaler händer här? Ja, vi har ju Novo-pay förstås… För ungefär 6 månader sen infördes ett nytt lönesystem för våra lärare. Detta innebar att några fick för mycket betalt, andra för lite, och ännu andra inte alls… Och så har det hållit på. Man tillsätter utredningar och ministrar, och inte fan hjälper det lärarna som går på knäna. Bankerna försöker nog hjälpa till, med avgiftsfria overdrafts, och andra hjälporganisationer försöker hjälpa med matpaket och annat. Men när det drar ut månad efter månad, så är det inte lätt för dem. Och detta i ett land som berömmer sig med att ha utbildning i världsklass. Jodå, vi har duktiga lärare, men frågan börjar ju bli hur länge vi ska ha dem kvar? Nu sägs det att det förhoppningsvis!!! ska vara löst inom 3 månader…. Förut sas det att det skulle vara löst före jul. Nä, det är skandal, det är det. Dessa stackars lärare sitter med huslån, billån, barn som ska försörjas, el som ska betalas, och allt vad det nu kan vara. Jag har ju lite svårt att förstå varför man inte helt enkelt kastar skiten i South Pacific och återgår till det föregående systemet, tills man hittar ett som är bättre och faktiskt funkar? Frågan har ställts, men svaren är minst sagt vaga. Det både luktar och  smakar svågerpolitik på något sätt…. 

Hepp! I värmen!

Happy New Year!

Nej, jag har inte blivit precis galen. Vi går nu in i the Year of the Snake. Enligt kinesisk tideräkning, alltså. Och då firar vi det genom att gå på Lantern Festival. Den går av stapeln i Albert Park här i Auckland, med kinesisk musik  och uppträdanden, och förstås som namnet säger, lanterns, lanterns, och åter lanterns. Och fullt med folk är det. Det var en trevlig kväll, varmt och skönt, så det var härligt att sitta där i parken och se solen gå ned till i mina öron ovan men väldigt vacker kinesisk musik. Och sen strosa runt lite för att se alla vackra uppsättningar.

Mina foton blir kanske inte av bästa kvalitet, men ger en uppfattning om det hela i alla fall. Sen hände det något lite kul också. Bäst som jag hade rymt från familjen och gick runt lite på egen hand, så hör jag bakom mig ett litet sällskap som går och pratar. På svenska insåg jag efter några sekunder. Och vad gör jag? Vänder mig om och utbrister: Pratar ni svenska??? Och jo, det fick de ju medge att de gjorde Smile Det var kul att prata en stund med dem, lite ovant kändes det allt.

Nåja, hur som, här är lite foton:

IMG_20130222_195356En drake

IMG_20130222_195337Två drakar, ja de rosa sakerna alltså, inte tjejjen som råkade hamna mitt i bilden

IMG_20130222_201040Och den här draken fick följa med hem

IMG_20130222_194137I Kina tycker de om ankor. Pekingankor, kanske

IMG_20130222_195905Ett möte mellan människor

IMG_20130222_200013På väg till risfältet

IMG_20130222_200020Och barnen får följa med på oxen

IMG_20130222_200105En apa som visst tänker landa i en tunna med guld

IMG_20130222_201619Oxmjölk, någon?

IMG_20130222_195837Eller lite the, kanske?

IMG_20130222_195622Lite fina blommor,framför några gula drakar. Fokusera, männska!!!

IMG_20130222_202236Och vad är väl en kinesisk festival utan lite Ming-vaser hängande i trädgrenarna?!

Så, nu har ni sett lite om hur vi beter oss här när det ska firas nyår på kinesiska.

Hepp!!

Lazy sunday afternoon

Ännu en dag med varmt,vackert väder. Vi tröttnade på lillpoolen, lilleman, jag och guben, så vi tog och packade in oss i lilla bilen och for iväg. Mot Maraetai, favoritstället i vår lilla del av världen, och ett dopp i South Pacific. Första stället vi stannade vid var i prinicip omöjligt att ta sig ner i vattnet, det var för stenigt. Så vi åkte några 100 meter till, och där är det lättare. Sandbotten och inte så stenigt. Det var lågt tidvatten  så man fick trava ut en bit, men utan alla rocks så gjorde det inte så mycket. Fast jag lyckades förstås hitta ungefär den enda stenen och slog upp tån lite. Och skar mig på nån liten snäcka gjorde jag visst med, upptäckte jag senare 🙂 Men det var det värt. Ljummet i vattnet, strålande sol och gott om plats.  Det var härligt! Jag hade tänkt ta en del foton, men det vart bara ett. Man ser inte skärmen på lilla phonen i det där solskenet, så jag fick sikta och hoppas 🙂 Även om det inte vart så värst bra, så kan ni se nedan i alla fall hur det ser ut i vårt paradis på jorden. När vi kom hem vart det till att flippa burgers på grillen, annan matlagning orkar inte jag i denna värme som råder just nu. 

IMG_20130210_155721Maraetai beach.

Tror ni?

Kanske tror ni att jag somnat totalt, så här i semestertider?

Nope, det har jag inte! 

004

Jag lagar mat. Mycket mat. På min numera älskade bbq. Och det blir gott, alla i famljen äter och rapar i kapp 🙂

006

Fast den här familjemedlemmen skulle helst vilja ha ALLT!!! för sig själv 🙂

003

Och den här familjemedlemmen får minsann arbeta för födan. Men det tycker han är rätt kul 🙂

008

Men om man ber fint, och arbetar hårt, då kan man få njuta av en sån här tallrik i mitt hus!

Och tänk att Guben, han får faktiskt special kiwi-sallad till sin tallrik. Med kiwi-dressing och rödbetor… 

Vart ni hungriga nu 🙂 ?

Hepp!

For all you whale-lovers out there!

A beachcomber in the UK has his dog to thank for uncovering a piece of one of the rarest natural products on Earth.

Ambergris is an extremely valuable natural resource which is created in sperm whale intestines to protect their stomachs from its diet of beaked squid.

The find could be worth over $100,000, but some people may view it as a sick way to get rich quick.

It has been used for centuries as a fixative for expensive perfumes, as it traps aroma on the skin for long periods.

In 2011, Maori from a South Wairarapa marae found a 40kg chunk of whale ambergris, worth thousands of dollars, while burying the corpse of a stranded sperm whale that had been mutilated by vandals.

They intended to use the unexpected windfall to renovate their South Wairarapa marae and build new kitchens.

Read more: http://www.3news.co.nz/UK-beachcomber-hits-ambergris-jackpot/tabid/417/articleID/285283/Default.aspx#ixzz2Jcz4sMvj

Så börja leta val-spyor 🙂 det kan löna sig!

 

On and on :-)

Så här en vecka in på semestern kan man sammanfatta och utvärdera.

  • Semester är skönt
  • Lilla poolen är helt ok, härligt med en swim framåt eftermiddagen på en het dag
  • Bbq är inte fel, inte ens gasbbq. Jag har fått revidera min uppfattning om dessa tingestar efter att vara van vid kol…
  • 25 grader är en behaglig temperatur

Så, keep it coming, and there will be no complaits from this lady 🙂

För att ni ska få en liten försmak på sommaren kommer här några bilder på lite blomster.
IMG_20130127_195928

Röda blomster är fint. Och nej, jag odlar inte pinnar, de är för att hålla kattdj…larna och hunden borta!

IMG_20130127_200119

Sammetspetunior. Eller det heter de ju förstås inte, men de ser ut som sammet :-

tIMG_20130115_191351

Gräddpetunia. Nää, men fina är de 🙂 Ser nästan ut som glass. 

Så, det var lite uppdate om min semester. Jag njuter och har det gott, även  om idag infann sig Den Stora Tröttheten. Men det är väl som det ska vara en vecka in på semestern. Man slappnar av, och det tar ett tag att landa. Då är det skönt att kunna lägga sig och vila en stund, läsa en bok och bara vara ett tag.Lilleman har en vecka kvar på sitt sommarlov, och det är skönt. Haj-jakten  pågår för fullt i poolen, jag joinar ibland för att det är skönt att svalka sig, och kul med ungarna som far runt. Jodå, vi har en liten *extra-unge* så här på lovet. En av Lillemans skolkompisar som av någon anledning helst vill bosätta sig här… En liten rödhårig tjej med skinn på näsan 🙂 Det blir nog folk av de där två med, så småningom 🙂

Hepp!

Fullt upp!

Här händer det grejjer. Både stora och små….

poolDet sätts upp pool…

IMG_20130124_124129Ser ni vad stora hajjarna är??? 

IMG_20130121_181843Det byggs även barbeque under stor koncentration…

IMG_20130121_192232Och den vart klar, och alla i familjen överlevde…

IMG_20130121_200647Det lagas en del mat på barbequen… och alla överlever det med.

IMG_20130123_174034Gissa vem som lagar maten??? 

Ja, som ni förstår så pågår semester just nu, och jag är lite busy 🙂 med att göra så lite som möjligt. 

Hepp!

Ok, uppdate, bara för Hmm 🙂 Här vare apelsiner i olika stadier….

023Apelsinblommor, luktar gott 🙂

025Apelsinbarn….

005Färdig bappelsin!

Nära nu….

Om mindre än en timme går jag på 5 veckors semester. Det ska bli skönt. Jag älskar mitt jobb, men det här året har inletts väldigt våldsamt och blodigt, så det ska bli skönt att få koppla bort allt ett tag. På mindre än 3 veckor har vi haft, bara under mina skift, en stor skottskada som sedemera har avlidit, ett par större knivskador som klarat sig med nöd och näppe, ett antal större trafikolyckor med påföljande stora operationer av diverse kroppsdelar, ett antal kvinnor som hållit på att förblöda efter kejsarsnitt, och som kronan på verket en kvinna med fullgånget dödfött barn. Jag är trött i mössan nu, för även om vi som arbetar här naturligtvis är rätt vana vid såna här saker, så känns det som om det klumpat ihop sig något alldeles väldigt under de här få veckorna. Det känns i själen när man tagit hand om såna här patienter, och när det fyllts på för mycket så bär man ledsamheterna med sig ett tag, innan man kan ta nya tag. Jag vill ju gärna att mina patienter ska få ett så bra uppvaknande som möjligt, jag vill så att säga lägga grunden för ett någorlunda ok tillfrisknande, och då gäller det att man kan hålla sig själv uppe och vid gott mod. För man blir ledsen när man ser sånt här. Vissa saker är ju tyvärr oundvikliga, men våldsamheter med pistoler och knivar, och fyllstyrningar som gett oskyldiga stora skador, det är rent ut sagt för djävla trist.

Så nu behöver jag andas lite. Umgås med guben och Lilleman på normala tider. Njuta av lite sol och värme, hoppa i poolen med Lilleman, ta mig ett svalt glas vin mitt på måndagen om det passar mig 🙂 Ladda batterierna lite och få lite distans till jobbet. Och kanske uppdatera bloggen lite oftare, till och med 🙂

Hepp!

God Jul!

Jag sitter här och väntar på julafton. Och kommer på att jag inte griljerat skinkan. Shit, det kan man väl inte göra klockan 11 på kvällen heller! Eller kan man? Jag menar, kan man fira jul på juldagen, så kan man väl griljera skinkan kl. 11 också? Jag blir lätt förvirrad över julen här. Varmt är det, och fel dag är det. Jag försöker hålla på MINA traditioner, och inkorporera kiwi-traditioner samtidigt. Inte lätt alla gånger.

Men granen är klädd, klapparna inslagna under sagda gran, och Lilleman, som somnat i soffan,  är så förväntansfull som barn ska vara till jul. Frukten ligger i fatet, godiset väntar i skåpet och till och med hunden rantar runt och väntar på Gud vet vad… Men skinkan, den jävla skinkan, den ligger i kylen och är inte griljerad! Jag har till och med svenskt knäckebröd att lägga den på, när den är klar. Och svensk sirap att blanda i glaseringen. Men den är fortfarande inte griljerad…. WTF is wrong with me??? 

Äsch!Nu går jag och sätter på ugnen 🙄

Jag är hungrig 😎

Hepp! 

Pågår: Livet.

Ok, så här dryga 2 timmar in på fredagen den 21 december, kan jag meddela att vi fortfarande är alive and kicking på den här sidan jorden. Ingen undergång i sikte, även om fruktansvärda stormar har drabbat Fiji och Samoa de senaste dagarna. 

I mitt eget lilla liv så går det framåt. Har fått en liten push på jobbet, och det känns väldigt kul. Ibland är det bra att få en ny chef, som ser med nya ögon på sina medarbetare 🙂 Att jag dessutom i och med det får lite mer betalt är inte i vägen på något sätt. Och hemlivet börjar lite trevande rätta till sig också, även om det kostat på. Än så länge tar jag det lite försiktigt med just den optimismen, men just nu lever jag utan ont i magen i alla fall.

Snart kommer ju Tomten med. Det får väl vara som det vill det där med julen, kan jag tycka. Jag går på och jobbar istället, och den natten säljer jag mig dyrt 🙂 Dubbel timtid, och extra dag ledigt senare, det gillar jag. Semestern börjar ju komma i sikte med, dryga 5 veckor ska bli skönt.

Det finns hopp, Hepp!

Yup!

Den är här nu. Sommaren. Med uppsatt hår, shorts, svullna anklar, pust och stön, men sååå njutbart! Bbq, sallader, och glass i stora lass. Jag har inte lagt ner så mycket på trädgården i år, ett par tomatplantor, en courgette och lite frön av sallad, dill, silverbeet, persilja och gräslök. Det får räcka i år. Lite för mycket jobb, lite för mycket bekymmer gör så med en. 

Passar galoscherna?

Jag tycker om skor. Såna där fina skor, med klack och glitter och annat tjofräs. Men mina fötter passar inte ihop med såna skor. De vill helst gå i platta, breda jobbarskor, gympaskor, eller annat trist. Jag minns ett par fina röda klackskor jag hade en gång i tiden. De var jättefina, sån där glad röd färg och lite halvlagom klack på. Men de stod mest i garderoben, för tårna skrek i höga sky bara jag sneglade på dem. Ibland ser jag så fina skor i annonser, och så tänker jag…. *tänk om fötterna kanske magiskt omformar sig med de där skorna*…. Men det är väl ingen risk. Ett annat par skor jag haft, var sån där matt sammetsyta, med en liten guldsak bak. 11 cm höga, vackra och eleganta saker. Hur många gånger jag umgicks med dem? Tja säkert 3-4 gånger.

Det är liksom som om hjärnan och fötterna inte har någon kontakt. Hjärnan tycker att OOOHHHH vilka fina skor, dem vill jag ha!… Och tårna gråter i högan sky åt samma skor! Fast once in a blue moon låter jag hjärnan vinna, och så har jag ytterligare ett par fina skor att titta på i garderoben! Kanske är det tur att jag flyttat till ett land där man för länge sen insett att jandals, sandals och liknande är det som gäller på sommaren, så nu finns det mycket fina blingbling jandals med 🙂

Hepp, välkommen sommaren!

In memoriam

Det var en vacker kväll i kväll. Solen sänkte sig sakta, och vinden hade stillnat. Himlen hade bara lätta fjädermoln, och inga mörka moln oroade på horisonten. Då släppte vi ut våra duvor för en flygtur. Våra vackra svart-vita duvor flög högt mot himlen, som om de mötte livet i frihet för första gången. A celebration to life in its most beautiful meaning. Kanske bar de din själ mot himlen. 

Vi möter så många människor på vår väg genom livet. Somliga berör oss och sen går vi vidare. Somliga berör oss och vandrar en stund vid vår sida. Andra berör vår själ, och vandrar med oss för resten av vårt liv. Vi lär oss något av dem alla, men bara vissa lärdomar stannar hos oss. De lärdomar som stannar hos oss,  är de lärdomar som får oss att reflektera över vad vi just hört, sett, upplevt. Du gav mig just det. Något att fundera över, något att lära av. Din medkänsla och din förståelse för andras situation, var kom den ifrån? Din rakryggade känsla för vad som var rätt och vad som var fel. Din förmåga att få en att känna sig viktig och betydelsefull? 

Du såg människor. På både gott och ont. Du såg förtjänster och tillkortakommanden. Du förstod att i all vår skröplighet, och i allt vackert vi bar med oss, så var vi alla människor. Vi såg varandra, du och jag. Våra brister, våra förtjänster, och i allt det så var vi vänner. Du gick vid min sida en kort tid här på jorden, i mitt hjärta kommer du alltid att leva. 

Tack Karin, tack min vän. Må din själ flyga fri för alltid. 

Ibland bara händer det

Vissa nätter är bättre än andra. Man sitter där straxt före 02.00 och har fortfarande halva natten kvar att jobba. Då händer det! Daylight savings inträder. Och vips är klockan 03.00 och det är betydligt kortare tid kvar att jobba. Eftersom det oftast dessutom är fjärde natten i rad, så är det ju som en liten extra bonus 🙂

Sen finns ju förstås den där h.vetes natten när man flyttar tillbaks. Men det behöver vi inte prata om nu, för NU är det framåt som gäller! Sköntsköntskönt!

Drop, cover and hold!

Vi har just haft världens största jordbävningsövning. I skolor, på arbetsplatser, i hemmen. Mer än en miljon människor har kastat sig ner under bord, stolar, vad helst som kan skydda mot fallande saker runt ikring, lagt armarna runt huvudet, och hållt i för brinnande livet. För precis så ska man visst göra när moder jord slår till. Och sen ta sig ut så fort som möjligt. 

Det känns lite konstigt att leva i ett land där såna här övningar behövs….. 

Minnets lurigheter

Minns min första stora, stora kärlek i livet. Första gången jag såg dina vackra ögon, hörde din röst. Det har gått många år sen dess. Men fortfarande minns jag den stunden där hemma i köket i mitt barndomhem. Det hade att göra med en blå ryggsäck, and the rest is history. Vi var så unga, det fanns så mycket i livet att göra, att uppleva, och vi skulle väl inte göra det tillsammans, antar jag.

Det har varit många vackra ögon sen dess, många stunder av kärlek och hetta. Inte saknar jag ungdomens känslostormar, men jag saknar intensiteten. Jag saknar känslan av möjligheterna. Känslan av framtiden som ett oskrivet blad. Saknar kroppens känsla av att kunna jobba, festa, träna, i all oändlighet. Utan värk, utan begränsningar. Sinnets förlustelse i kroppens rörelse, kroppens glädje när den födde sinnets själ. Kanske hade jag inte glatts så mycket på den tiden, om jag vetat hur mycket lärande livet hade i sinnet för mig. Men nog är jag glad för den tiden vi fick, du och jag. Några år som kastade mig ut i livet. Livet som vuxen.

Nu lyssnar jag på musiken vi lyssnade på då, och fortfarande spritter det i kroppen av glädje. Jag vill dansa igen, jag vill känna livets glädje ta fatt i mig och fylla mig med värme och lycka. Minnet lever så starkt i mig. All saknad i livet, alla de kära som gått vidare eller bara försvunnit, alla tårar på min kind. Allt började på något sätt med dig. Hela mitt liv, hur konstigt det än låter, har byggt på det som var då, det som hände under de åren. Det var turbulent, mycket sorg och mycket glädje, många på sitt sätt livsavgörande händelser. Allt hade förstås inte direkt med dig att göra, men det var du och jag då. Du var där. Vi delade det som hände. Så unga vi var, så oförsiktiga med oss. Men jag kommer alltid att minnas dig med glädje. Du min första stora, stora kärlek. 

Butterfly Creek

Vi åkte iväg och tittade på lite djur. Somliga var stoooora!

 

Andra var lite håååriga!

 

Sen fanns det en del som hade åsikter om oss, tror jag!

 

Och så fanns det de som tyckte de var gulliga och ulliga!

 

Det var en del som gillade sonens tröjja. Väldigt mycket, så de t o m flög efter honom!

 

Och så fanns det de som hade högtflygande planer, men inte kunde flyga!

 

Men så fanns det de som inte tyckte att det fanns mycket anledning till att hetsa upp sig. De var mina favoriter!

 

Så, det var lite bilder från vår utflykt idag. Tyvärr fick jag ingen bra bild på super-wettan, så det får väl vänta tills en annan utflykt. Om jag inte hittar en i trädgården, nu när vårsolen börjar värma 🙂

Southward bound

Vi satte oss i lilla bilen och åkte söderut. Och se på den, vi hamnade i Taupo. Som är berömt för sitt utmärkta forellfiske…

Bild

I Taupo får man se det här när man åker in längs Lake Taupo, som insjön heter..

Bild

Och om man promenerar längs stranden, ja då kan man få se mig och sonen vid en konstgjord våg!

Bild

Men vi ville vidare söderut. Och längs strandpromenaden i Taupo kan man ana vart vi skulle…

Bild

Men först tittade vi på lite måsar. 

Bild

Eller kanske de spanade in oss, och undrade om vi var tidy kiwis…

Bild

Sen kollade vi om någon skulle vinna en miljon kiwidollars. Hole in one i sjön, och du blir rik!

Bild

Men det gjorde ingen, så vi styrde kosan söderut igen. Och se på f… det är inte bara sommar här!

Vi var på väg mot Mt. Ruapehu. Ett av våra berömda skifields. På väg dit passerade vi the Chateau, där bor det visst ski-bums på vintern!

Bild

När vi passerat the Chateau, så bar det uppåt. Och nu steg även spänningen i bilen. Det är ju bara en tredjedel av familjen som någonsin har befunnit sig vid snöklädda vidder…

Bild

Men det skulle bli ändring på det, och här tar för första gången resten av familjen (och en liten rosaklädd indisk flicka som inte hörde till oss) på snö! Mt. Ruapehu är en vulkan, om ni undrar över det konstiga landskapet runt om. En aktiv vulkan, bör tilläggas!

Bild

Men sonen är ju en kiwi-bloke, så han besteg snöbergen iklädd shorts, modig som få…

Bild

När vi var högst uppe på Mt. Ruapehu, så befann vi oss över molnen. Och på nervägen kunde man se grannberget, Mt. Ngauruhoe, i dimma. Vackert, eller hur?

Bild

Vi hade lite picknick vid vägkanten, och där fanns ett dött träd. Ett vackert dött träd, får man säga..

Bild

Efter en god middag på hotellet sov vi som små grisar, för att nästa morgon packa ihop oss och bege oss norrut, hemåt. Men vi stannade förstås vid Huka Falls! 

Bild

Det förser ungefär 15% av Nya Zeeland med elektricity, och är mynnningen till The Mighty Waikato River.

Bild

Ja där ser man hur det kan gå när man styr kosan söderut här i the Southern Hemisphere! Efter våra öden och äventyr söderut, var det skönt att landa hemma i Auckland igen, nöjda med vår lilla weekend get away 🙂

Tiden går och så gör jag. Antar jag. Det förändras inte så mycket, även om jag vill det. Jag gillar gamla ordspråk, men det där med att tiden läker alla sår, det vet jag inte längre om det är så väldigt sant. Vissa sår kanske, men inte alla. Sårskorpan lägger sig, men under den blöder det. Saknadens sår, de blöder långt bortom läkning. Kanske ska det så vara. Priset som man ska betala. Jag lämnade smärtan bakom mig, och istället fann jag ondskan. Herreminje, vad dramatiskt. Har nog sett Phantom of the Opera once to many. 

Jag får väl vandra vidare. Lämna det som gör ont, och finna det som skrämmer mig. Osäkerhetens framtid. Inte den ljusnande framtid som vi skrålade om när vi tog studenten 1980. Så många år, så mycket som hänt. Och ändå, så lika livet är. Lite mer självsäker, lite mer envis. Men samma rädsla, samma skräck inför livet. Kanske kanske är det dock så, att i dag stångar jag livet med huvudet först, och tar för mig mer. Kanske ser jag mitt värde mer idag, än jag gjorde då. Ja, så är det. Slå mig i skallen, och jag sparkar dig i arslet.